Det började så oskyldigt. Elsparkcykeln var en gång en enkel leksak för barn. Ett par hjul, en bräda och ett styre – något man fick i födelsedagspresent och körde tills asfalten åt upp sina knän. Den var folklig, billig och framför allt: ofarlig. Ingen såg den som ett transportmedel, lika lite som man såg en studsmatta som en seriös träningsanläggning.

Men någonstans på vägen bestämde vuxenvärlden sig för att ta barnens leksak, sätta dit en motor och kalla det “framtidens mobilitet”. Resultatet? En flodvåg av eldrivna raketer på hjul som nu invaderat våra städer som en grön plastpest.

Från smidigt till smärtsamt

Idén lät ju bra. “Hållbar transport.” “Delningsekonomi.” “Lätt att ta sig från punkt A till punkt B.” I verkligheten blev det från punkt A till akuten. I Stockholm snubblar turister över elsparkcyklar i varje gathörn, medan ortopederna gnuggar händerna inför ännu en sommar med brutna handleder.

Företagen bakom lovade att de skulle lösa trafikkaoset. Istället skapade de ett nytt: packade trottoarer med slumpmässigt parkerade fordon som ser ut att ha kastats av en katapult. Man kan inte längre gå till bageriet utan att balansera över tre elsparkcyklar, två pizzakartonger och en chihuahua i reflexväst.

Absurd teater på två hjul
Bilden är densamma i varje stad:

– En 42-årig småbarnspappa i kostym, halvfull efter afterwork, susar fram i 38 km/h längs Drottninggatan.

– Bredvid honom vinglar en 19-årig student med en öl i ena handen och mobilspel i andra, fullt upptagen med att undvika både rödljus och verkligheten.

– På trottoaren sitter en pensionär fast i en hög av tre vältande scootrar, förbannad men också för trött för att resa sig.

Det är som att hela stan förvandlats till ett spontant gladiatorspel sponsrat av Lime och Voi.

En ekonomisk fars

Och smakar det så kostar det. Femton kronor för att låsa upp och därefter tre kronor per minut. För samma pengar kan du åka taxi, köpa en kaffe eller hyra en bil. Men här betalar du alltså för att riskera livet på en plastpinne med kinesiskt litiumbatteri. Det är mobilitetens ekonomiska motsvarighet till att köpa vatten på flaska i Vättern.

När blev vi idioter?

Vi älskar att låtsas att elsparkcykeln är framtidens transportlösning. Men i själva verket är den ett monument över vår kollektiva dumhet. Den gör oss latare, fattigare och trasigare – och får städerna att se ut som en loppmarknad efter ett jordskred.

Lösningen

Så vad gör vi? Det är enkelt. Vi förbjuder dem. Riv ut hela batteriflottan ur våra gator, lasta dem på en pråm och sänk dem i Östersjön som en modern version av Al Capones spritdumpning.

Samhället har större problem än gängkriminalitet och inflation – men inget så akut som att varje trottoar numera ser ut som en efterfest på Toys”R”Us.

Det är dags att ta vårt ansvar. Förbjud elsparkcyklarna. För stadens, för folkets och för våra fotleder.